Your Window Into Madness

Klockan är inte så mycket mer än vad den var när jag gick och la mig som jag hade hoppats. Tillräckligt för att duktiga människor skulle klara sig i veckor framöver, men som vi alla vet behöver tonåringar mycket sömn. Väldigt trevligt igår, om än liiite ångest (tänk om jag skiter i hur långa ni tror att ni är och går efter eget huvud i alla fall? (och är det inte lite lustigt att alla tyckte att de var lika långa som någon annan?)), men framtidsutsikter. Mer rollspelsknark.

Och jag tycker om Noriko igen. Han är en fjantig tönt, men han är min fjantiga tönt. Enda nackdelen med honom är att jag inte kan komma på en enda logisk orsak till varför han skulle vilja undersöka de av Tsunamins krafter som kanske ligger vilande i honom. De är ju faktiskt inte samma person, och han har inga ambitioner att försöka forma sig efter honom även om han kunde. Faktiskt bygger Noriko mycket av sin självbild på att inte vara tokig och/eller maktgalen.

Men, hörri. Varför har vi hållit oss undan vylden? Det verkar vara en sån vacker plats, en sån spännande plats, och framförallt en sån lärorik plats. Also: a good place to find servants. Hmm?