v 5
The National - Alligator
För att återgå till textens betydelse för musikens storhet. I'll take weird over mundane any day, funny over stupid. (nähä?) Därför drabbas Kate Nash hårdare av min vrede än The National. Plus att hennes musik är väldigt text- och berättelsetung, här är musiken mer fristående. Slut på försvarstal.
I think this room is full of spiders/ I think they're onto me/ Didn't anybody tell you/ Didn't anybody tell you how to gracefully disappear in a room/ I know you put in the hours to keep me in sunglasses, I know/ And so and now I'm sorry I missed you/ I had a secret meeting in the basement of my brain/ It went the dull and wicked ordinary way
Mer förståeligt, kanske, om man faktiskt hör att det inte ska vara spindlar utan spioner i första raden. Och nej, det är inte en jättekonstig text, och nej, egentligen inte ett exempel på uselhet, and just shut up, you guys!
Videon är live i Portsmouth. Den är lite rolig i det att det bara verkar vara ungefär sju personer där för att lyssna på dem, men ett av deras största fans står rakt framför kameran. Dessutom får man ta del av lite otydligt mellansnack, och synd att han satsade på arrogans istället för humor i Stockholm.
Betyg:
Kommentarer:
Trackback