Inget särskilt, bara tecken på att jag inte har pratat med någon idag

Idag såg jag en man äta tre bakelser i rad. Han verkade lycklig.

Men man ser nästan aldrig ensamma kvinnor sitta på kafé, eller åtminstone inte alls i samma utsträckning som männen fikar ensamma. (Eller är sällskapet en viktig del av konceptet fika? I sådana fall ser man dem oftare äta bakelser utan sällskap.) Samma sak i England, fast på puben. Om jag gick till någon av "våra" pubar ensam under dagtid var jag allt som oftast den enda kvinnliga gästen i lokalen. Piporna och polisongerna sneglade på mig över sina tidningar, men jag tror inte att det var onda blickar. Fast att jag var ensam tjej där kanske har mer att göra med pubarna vi gick till?

Det finns en åldersskillnad, så klart. Här sitter många kvinnor ensamma och dricker varma drycker, men de är sällan äldre än trettio (om de inte är galna och muckar gräl med främlingar). Jag undrar om de har bättre saker för sig, eller om de bara ser till att alltid ha någon annan med sig för att det gör upplevelsen mer behaglig för dem. Eller gillar de inte bakelser? Eller unnar de sig inte bakelser? Kvinnorna utan sällskap brukar ha något med sig - en bok, en tidning eller ett anteckningsblock -  men männen sätter sig bara ned och mumsar. De ser nöjda ut, men inte alltid. Det är lite sorgligt när de inte gör det, men det är säkert bara jag som tillskriver dem olycka de inte har.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback