Your Window Into Madness

Redovisning av mina hastskrivna hafsiga tankar om spelningarna, as portrayed on the pamphlet.



Johnny Flynn (& The Sussex Wit)
I love you and your face, Johnny Flynn! ...and your sister.

Väldigt söt, väldigt bra, och en av de få skivor jag vill skaffa.


Wild Beasts
Go cry, emo-Clash!

Wild Beasts var den första av mina besvikelser, jag trodde verkligen att de skulle vara något att ha. Jag gillar fortfarande "Devil's Crayon", men allt annat var för mycket falsett och blaha. Förutom White T-Shirt Guy, på bilden, som hade funken i sina ådror. Vilken dansare!

Foals
I really, really like you and your samey guitar-basis.

Jag gillade Foals spelning, det var medryckande trots arrogans (som annars är en deal breaker). Och jag gillade gitarr-rytmen, även om det var svårt att skilja låtarna från varandra pinsamt ofta.

Band of Horses
Jag kommer att hitta dig bakom scenen, slå ned dig, och sno din bandana.

Kvällens dragplåster, så det är klart att de spelar sist, men de kanske hade passat bättre in före Foals. Den första spelningen där gemenskapen kändes.


Sen kanske det inte är så representativt alla gånger, eller uttömmande. Men det är en början.