Your Window Into Madness

Den där moderatkampanjen som jag himlade med ögonen åt för ett par år sedan var kanske inte så dum ändå. Jag älskar att äga. Jag älskar att äga vissa saker (mitt "rökbord", mina biblar, min senaste Voxtrot-ep. Men som så vackert har påpekats är det inte av materialistiska skäl, utan av sentimentala. Att kunna hålla i saker är viktigt för konnotationer och minnen.) och ibland älskar jag känslan av ägande. Det finns tillfällen när man äger världen. När man hittar något som är ens eget, som ingen annan har, eller ser, eller hör, eller känner. En disig morgon såg jag en stor vit hund ligga under rosenbusken på hörnet utan någon människa inom synhåll - då ägde jag möjligheten av mer än vad ögat ser. Idag på tåget hem såg jag månen; då var världen min och allting i den, och vad som är mer: jag var en man, min son.