Your Window Into Madness

Ibland tröttar folk ut mig. Tittade lite på en "kanadensisk dokumentär" om reklamfilmer, där man på en halvtimme diskuterade sex olika reklamfilmer som alla skulle ha "det lilla extra". Och för att alla skulle förstå fantastiskheten i just de här utvalda reklamfilmerna lät man ett gäng "experter" kommentera dem. Fair enough, jag gillar smarta/snygga/roliga reklamfilmer; jag orkade inte engagera mig i något mer konstruktivt en morgon som denna; jag kan lyssna på inombranschlig wanking.

Men. Det var en manlig speaker, experterna var alla män (av de tre standardtyperna "suave metropolitan", "äldre allvetare" och "cynisk lad"), och fem av de sex reklamfilmerna som behandlades hade, lustigt nog, ett väldigt "manligt" perspektiv. Bryr sig verkligen folk om vad just de här personerna har att säga om just de här reklamerna? Vore det inte mycket mer intressant att ha, säg, en blandning av experter och analyser? De sa i stort sett samma sak som varandra - om varje reklam. "Hi-LA-rious", "Yeah, I'll turn my phone off - when I'm in the pub - and the missus calls", "everybody can relate to this guy". Nej, det kan jag inte. Shut up!

Mest irriterande var när de svepte förbi ett public service announcement om en kvinnojour och stödlinje. De tyckte inte om den för den var så uppenbart riktad mot kvinnor. "No...I didn't quite get it." Eejits.