Your Window Into Madness

Det är konstigt. Det finns en tjej som jag läste svenska a+b med - vi hade ingenting gemensamt, umgicks inte på fikaraster och valde konsekvent olika valbara kurser när tillfälle gavs. Det vi gjorde däremot, var att plugga till en tenta samtidigt. Jag var i England sista tentan på a-kursen, hon och några andra hade inte tagit den. Det var kanske då det började? Sen vi slutade läsa kurser tillsammans (dvs halvvägs genom svenska b) har hon varje gång vi möts stannat och pratat med mig. Helt oprovocerat häver hon ur sig långa och ibland skrämmande haranger om hur hon inte gillar några av våra lärare (för petiga!), hur hon inte gillar sin "tant" (hon tittar alltid på tv!), hur korkade våra klasskamrater är (de försöker inte ens!), hur hon inte har pluggat i Sverige för att lära sig danska (nä!...fast sen crushade hon danska och vill översätta danska>svenska), och, mest intressant av allt, hur hon hatar vissa människor. Stockholmare! Studenter! Gamla människor! Staffan!

Alltid med brinnande ögon och knutna nävar berättar hon för mig om sitt hat. Och jag? Jag skrattar nervöst och säger saker som "oj då" och "jahaja".

Idag hände det igen. Det var länge sedan sist, men när jag klättrade trappan gick hon nedför den. Ett utdrag:

Ol' Crazy Eyes (stannar mitt i trappan, med cykelhjälmen på, precis i jämnhöjd med mig och sneglar likt en psykopat, och med monoton röst väser hon): Hur är läget?
Jag (svär tyst över att hon lyckades haffa mig): Bra, bra. Själv då?
Ol' Crazy Eyes: Jag har skrivit min c-uppsats. På danska! Jag har Lise som handledare. (pekar genom två väggar mot Lises kontor.)
Jag: Jaha, vad kul, lycka till med opponeringen. (försöker avsluta samtalet)
Ol' Crazy Eyes (tar ett steg upp mot mig): Hon är så petig! Går igenom allt med rödpenna. (försöker imitera Lises röst, men låter i verkligheten precis likadant som när hon imiterar sin gamla hyresvärd och en annan lärare hon beklagat sig över tidigare) "Här ska vara punkt, här ska vara komma. Du är guudkänd."
Jag: Ja, jaha? Grattis då, snyggt jobbat. (försöker avsluta samtalet)
Ol' Crazy Eyes: Jag frågade henne om jag var godkänd. Hon ba (samma röst) "Hmm, jaa, jag vet inte, jag måste prata med Björn...du är godkänd."
Jag (förvirrad): JaaAAaa...?(försöker komma på en variant på "lycka till med opponeringen"/"grattis" och avsluta samtalet)
Ol' Crazy Eyes: Jag frågade Björn om jag får skriva på danska. Han sa (fortfarande samma röst som vid Liseimitationen): "Jaaa, svenska, danska, norska, vi är nordiska språk!"
Jag (undrar om min glass har börjat smälta än): Jahahahahaha...?(försöker avsluta samtalet)
Ol' Crazy Eyes (oväntat aggressivt och ännu en gång ett trappsteg närmre): Jag hatar finskor!

Det här är, som sagt, inte allt. Det var mycket mer om hur jobbig Lise är - men hur glad hon var att ha henne som handledare - och hur mycket hon föraktade alla andras uppsatser och hur hon inte var intresserad av dem, hur mycket hon faktiskt hatar finnar och en finska i synnerhet. Det tog aldrig slut. Jag vet inte riktigt vad hon får ut av våra samtal, eller om hon tycker att det är normalt beteende. Men nu har jag åtminstone tvingat andra att genomlida samma dialog, nu kanske jag klarar av en omgång till.