Your Window Into Madness

Jag behöver verkligen skrivträffar. 2 835 ord och en ny sympati för min berättare.

Tyvärr tror jag att mina hjärna påverkades en aning av 12-timmarssessionen igår. Plötsligt såg jag orden "en ensam vandrare i mörkret" på skärmen. Sedan kläckte hon ur sig "Jag vill fortfarande tro det. Att vi alla har något inom oss som förlåter allt vi gör mot andra människor." Jag vet vem som pratar sådär, och han hör inte hemma i den här romanen.

Dessutom har jag framgångsrikt identifierat min nanoteknik. Karins romanskrivartips: Ta en mening och gör det till grunden av din roman. Ta en mening, och hänvisa till den oavbrutet. Ta din mening, och upprepa den med variationer. Skriv meningen du tagit på läsarens näsa.

Än så länge är jag faktiskt hyfsat nöjd med vad jag har skrapat fram. Ingen kommer att få se det, men det kräver helt klart mindre redigering än mina tidigare år...säger jag nu. Och den ultimata drivkraften. Ett ord är alltid ett ord. Skillnaden mellan 8240 och 8241 är ENORM...när widgeten till slut bestämmer sig för att uppdateras.

ETA: Men...FU, widget! Update already!! GAH!!!
ETA: OMG WIDGET! WHAT'S WRONG WITH YOU!!?