Apathy: melancholy's deformed cousin
Det har varit en konstig dag. Bra på många sätt, lite nedslående på många andra. Jag och Mike har sprungit runt på stan och spenderat pengar i regnet. Mest är jag glad att min mor inte la märke till skorna jag hade på mig, hur genomblöta och otroligt opassande för vädret de var.
Kom tillbaka till Uppsala nu på kvällen och gick direkt till Mikes kontor för att flytta skrivbord. Hans nya snubbe börjar imorgon, och för att han ska kunna arbeta måste de borra hål i golvet (I know, right?). För att de ska kunna borra hål i golvet i det nya rummet måste chiefens grejer flyttas ut. Chiefen som precis åkt till Japan. Det är vid tillfällen som detta som man frågar sig hur många datorer en person egentligen kan behöva. (Svaret är sju)
Och inte helt oväntat vill jag verkligen inte gå till skolan imorgon. Jag tycker inte om Ryssland, eller poler, eller konferenser.
Och annars? Annars är the prom the end all, be all, i alla amerikanska kulturmanifestationer.
Kom tillbaka till Uppsala nu på kvällen och gick direkt till Mikes kontor för att flytta skrivbord. Hans nya snubbe börjar imorgon, och för att han ska kunna arbeta måste de borra hål i golvet (I know, right?). För att de ska kunna borra hål i golvet i det nya rummet måste chiefens grejer flyttas ut. Chiefen som precis åkt till Japan. Det är vid tillfällen som detta som man frågar sig hur många datorer en person egentligen kan behöva. (Svaret är sju)
Och inte helt oväntat vill jag verkligen inte gå till skolan imorgon. Jag tycker inte om Ryssland, eller poler, eller konferenser.
Och annars? Annars är the prom the end all, be all, i alla amerikanska kulturmanifestationer.
Kommentarer:
Trackback