Your Window Into Madness

Ibland får jag för mig att jag borde kolla upp den här hostan jag får lite då och då. Hostan som låter som ett lungornas utbrytningsförsök och som får mig att må lite illa ibland. Jag tänker att jag borde kolla upp den, men sen när kvällen och natten har gått förbi glömmer jag bort det, för då är den inte kvar längre.

Jag känner att jag vill ha ett par dagar när jag inte behöver göra något, när jag inte behöver åka någonstans, när jag inte behöver träffa någon. När jag bara får stanna hemma och hänga med den nya inkarnationen av Ian Brown. Men sen när kvällen och natten har gått förbi har jag nog glömt bort det också. Kanske är det hostan som gör mig allmänt miserabel.