Det här kommer att bli ditt liv
Man skulle kunna säga att terminens första seminarium var spännande. Det var känsloutbrott, tårar (inte mina), förnedrande skratt, åsikter som konfronterades och provocerades, och goda smaker som ifrågasattes.
Men spännande var det inte. Det var precis samma som förut: inga beslut som fattades, åsikter som ignorerades, tryckt stämmning, generationsklyftor, och monolog efter monolog efter monolog.
Och scanneravundsjuka. Det var freudianskt och nästan vackert.
Men spännande var det inte. Det var precis samma som förut: inga beslut som fattades, åsikter som ignorerades, tryckt stämmning, generationsklyftor, och monolog efter monolog efter monolog.
Och scanneravundsjuka. Det var freudianskt och nästan vackert.
Kommentarer:
Postat av: Elin
Och EW verkade väldigt konfliktintresserad - det känns som att många i gruppen gick in i rummet med inställningen att "nu faen ska han få se"
Postat av: Karin
Men samtidigt var alla väldigt mån om att påpeka att det inte var något FEL med högprestigelitteratur, nästan som om de inte ville såra hans känslor.
Ja, det var en lite underlig lektion.
Trackback