Your Window Into Madness

Jag GILLAR Virginia Woolf. (Betyder det nödvändigtvis att jag gillar Jeanette Winterson?) I totally, oironiskt och utan reservationer gillar hennes flow of consciousness och språk och pronomen som jag inte alltid kan klura ut. Introduktionen till To the Lighthouse beskriver Mrs Ramsay inte som en 'stor' kvinna, men väl 'a creator of harmony, of beautiful moments, of memories'. Vilket jag tyckte var en fantastisk definition och jag skulle gladeligen hamra in det i min egen gravsten, om någon bara hade sagt det om mig, och jag hade något att säga till om efter min död, och om jag nu faktiskt kommer ha en gravsten att hamra in något i till att börja med.

Och som ni alla minns och inspireras av dagligen citerade jag under en av vinterns stormar i ett våldsamt anfall av prettighet Shakespeares Stormen (minnen uppfriskas här (I can't believe I just linked to my own stupid blog)), talaren är Caliban och för mig var det uppvaknandet till att Shakespeares karaktärer kanske inte var så jävla platta ändå. Nu när jag läste om Stormen på svenska (min enda kopia är på svenska, men jag har alltid i huvudet 'sett' citatet på engelska. Jag vet inte hur det hänger ihop. Ofta har jag svårt att minnas vilket språk jag läser böcker på i efterhand, inte menat som att jag behärskar dem lika väl, utan bara att jag är tankspridd) blev jag fruktansvärt besviken och var till och med tvungen att tänka 'vänta lite nu...' en halv sida efter nämnda citat och bläddra tillbaka, för det slank bara förbi.

Be not afeard. The isle is full of noises,                                     Var inte rädd: min ö är full av klanger
Sounds, and sweet airs, that give delight and hurt not.          och ljuva, kärleksfulla melodier.
Sometimes a thousand twangling instruments                        Ibland hörs liksom tusen strängar sjunga,
Will hum about mine ears, and sometime voices                    och röster hörs, som vaggar mig till sömns
That, if I then had waked after long sleep                                 om så jag hade sovit i tjugo timmar:
Will make me sleep again; and then in dreaming                  då drömmer jag att jag ser himlen öppen
The clouds methought would open and show riches            och rikedomar regnar ner på mig;
Ready to drop upon me, that when I waked                            och när jag vaknar,
I cried to dream again                                                                  ropar jag på drömmen!

Jag är inte på något sätt en Shakespearefantast, inte heller särskilt tänd på versmått, men kom igen! Inte för att jag, om jag nu får chansen att utbilda mig till en (DON'T JINX IT!!!!), någonsin som översättare kommer få jobba med Shakespeare, och även om så, så vet jag inte hur man skulle göra det annorlunda. Men det här...det säger inte alls samma sak, inte för mig. Måhända kan det vara så att jag faktiskt lägger in olika värden i språken, det är en annan diskussion, men nu vill jag bara prata med någon om det. Mitt umgänge de senaste dagarna har varit uteslutande anglikanskt, så översättningar är lite svåra att prata med dem om. ANYWAY.

Snart börjar min speldesignkurs. Det ska bli aproligt.

Också: jag förvandlas sakta men säkert till min mor. Nu har jag börjat gå runt och tända en massa smålampor för att mörkret irriterar mig. Och många på festen sa om fotot taget av henne 1966 att det lika gärna kunde ha varit jag. Hade det varit för en sisådär elva år sedan hade jag huffat och puffat, men sanningen är att jag inte hade något emot jämförelsen då heller. Jag tycker om min mamma.